Det är alltid lite speciellt att fira den här dagen i Sverige. Inte för att svenskarna är kända för stora festligheter eller patriotiska parader. Snarare tvärtom. Ibland är de nästan så försiktiga att man knappt vågar lägga upp en bild på flaggan utan att någon kanske ska misstolka det.

Men kanske är det just den där försiktigheten, konflikträdslan och viljan att undvika bråk som gjort att Sverige har haft fred i över 200 år. Och det är faktiskt ganska vackert i sig.

Och ändå hör man ibland människor säga att det egentligen är Sverige som borde tacka oss, inte tvärtom.

Visst, det finns en annan sida också. Jag blir ofta ifrågasatt på ett sätt som etniska svenskar inte blir. Jag har nog behövt jobba lite hårdare för att vara relevant, prestera lite mer för att få plats och har troligen både jobbat hårdare och betalat mer skatt än genomsnittssvensken.

Men i ärlighetens namn, vi flyttade ju hit av en anledning. Hade vi haft samma möjligheter i våra hemländer? För vissa kanske svaret är ja. Jag vet att jag inte hade haft det. Sverige hade klarat sig utan oss, men frågan är om vi hade klarat oss lika bra utan Sverige?

Så jag säger bara: grattis igen Sverige. Jag har inte glömt var jag kommer ifrån, men jag vet också varför jag har blivit den jag är. Du har gett mig allt jag har. Tack fina du.